Demensteamet utvecklar demensvården nationellt och lokalt

En levnadsberättelse skapar trygghet

Totalt är det ett 30-tal parametrar som registreras i SveDem. Det handlar till exempel om att alla brukare ska ha en levnadsberättelse. Att alla har rätt till dagliga aktiviteter och att brukarnas rum ska vara anpassade efter den enskildes behov. Man tittar också på förekomsten av läkemedel hos brukarna.

— När vi började rapportera in till kvalitetsregistret fick vi ett tydligt svar på att det fanns två saker som vi kan bli bättre på. Det ena var hur vi arbetar med brukarnas levnadsberättelser och det andra var dokumentationen gällande samtycke från den enskilde vid behov av skyddsåtgärder, säger Eva.

Varför är en levnadsberättelse viktig?

— Om jag exempelvis vet vad brukaren jobbat med eller gjort tidigare i livet blir det lättare för mig som personal att ha beröringspunkter att prata om för att lugna och ge trygghet åt en brukare som visar tecken på oro utifrån sin diagnos.

Hur har ni arbetat med att förbättra detta?

— Vi har gjort omvärldsbevakning och jämfört med hur andra kommuner gör. Vi har både tagit bort, lagt till och omformulerat texter i dokumentet tills alla i teamet känt sig nöjda. Sedan har den gått på remiss till enhetscheferna på våra särskilda boenden så att de också fått tycka till. Och nu är den färdig för att börja användas i vårt digitala journalsystem, berättar Eva.

Eva tillägger att detta kommer underlätta personalens arbete då den finns tillgänglig digitalt och uppdateringar i dokumentationen syns direkt.

Överföra kunskapen till kollegorna

Under våren ska demensteamets arbeta med implementering av levnadsberättelse och samtycke för skyddsåtgärder genom att föra ut kunskapen till kollegorna ute på demensenheterna.

— Nu gäller det att hjälpa kollegorna ute i verksamheten. Att dokumenten upprättas i journalsystemet och fylls i när en ny brukare flyttar in på ett boende, säger Eva, och min uppgift blir att peppa och stötta tjejerna i teamet med detta.

Nästa gång teamet träffas är i slutet på mars för att följa upp och stämma av hur det praktiska arbetet fortskrider ute på demensenheterna. Målet är att allt ska vara färdigt och en naturlig del i verksamheten till den 10 maj , då det är dags för SveDem:s nationella seminarium och resultatredovisning för kommunerna som deltagit i projektet.

Vad är din känsla inför seminariet?

— Känslan är att vi kommer att se skillnad utifrån mätningarna vi gjorde för ett år sedan. Det är ett 30-tal parametrar som summeras och vi får sedan ett resultat på hur bra vår personcentrerade demensvård är i förhållande till deltagande kommuner. Redan nu kan jag säga att alla våra pilar pekar åt rätt håll, säger Eva.

Vad kommer ni att göra med resultatet?

— Det finns många parametrar i kvalitetsregistret men de två som vi fokuserar på nu är jag säker på att de kommer att hamna på grönt från att tidigare ha varit röda. Men jag gissar att någon annan parameter kommer att visa rött och då blir det nästa sak att fokusera på. Det ger oss möjlighet att utveckla vår verksamhet.

Utvärdera demensteamets arbete

I juni månad ska omsorgsverksamheten utvärdera vårens projekt för att se vilken skillnad det tillfört verksamheten.

— Min förhoppning är att utvärderingen tillsammans med resultaten i SveDem:s kvalitetsregister visar på värdet av arbetet som lagts ner under projektets gång. Att man för fortsatt utveckling av demensvården i Svalövs kommun inser att det behövs ett demensvårdsteam. Vi vill bli bäst i Sverige. Den bästa demensvården ska finnas i Svalövs kommun, säger Eva Granvik.